Inte värt att läsa 😃

Då detta är min dagbok vill jag skriva från alla vinklar om att vara en utbytesstudent. Ni får mestadels ta vara på de roliga, underbara tiderna jag har här. Mestadels är allt underbart och jag lever min dröm men ibland är det svårare. Just nu har jag varit här i mer än 220 dagar. Har inte lång tid kvar, just nu är allt superroligt, jag har kompisar, en toppen familj, jag känner mig hemma.

Men i början var det svårare. Speciellt andra och tredje månaden. Allt började bli en vardag, deras vardag. De första månaderna är det "se och lär" som gäller, att försöka passa in men samtidigt vara sig själv. 

Något som varit jobbigt för mig är religion och regler. Jag bor alltså i Utah, med en familj som är medlemmar i LDS kyrkan också kallar mormoner. De har kyrka 3 timmar varje söndag, de har andra regler som att inte dricka kaffe, dejta innan man är 16 osv. Det är så sjukt annorlunda. I början försökte jag gå till kyrkan så ofta som möjligt för att visa respekt. Men detta året, 2015, har det blivit svårare. Jag känner mig obekväm i kyrkan och har därför valt att stanna hemma. När jag stannar hemma blir dock familjen antagligen besviken. Jag har också lärt mig att hålla truten i många tillfällen. Jag vet att vi tror på olika grejer men ibland kan det vara väldigt jobbigt när man har en annan åsikt. Då försöker jag bara gå iväg eller vara tyst.

En annan grej som är väldigt annorlunda är regler. Jag har aldrig haft ett "curfew" eller regler om vem/när jag kan umgås med folk. Mestadels har jag varit väldigt bra med att följa deras regler, men man måste lära sig att acceptera varandra. Jag har lärt mig att prata om problem man har, det löser det mesta.

Sen är det såklart hemlängtan. Hemlängtan är svårt att överkomma. I början är det svårast men nu är de tre då jag vet att jag snart kommer stå på flygplatsen gråtandes i mammas och pappas famn. De tillfällen jag fått hemlängtan är när jag är ensam, då försöker jag istället vara med kompisar mestadels Sofie då vi är i samma situation. 

En annan del som varit jobbig är min kropp. Jag har lagt på mig kilon. Jag har under de senaste åren haft en dålig relation mellan mig och min kropp. Men under tiden jag varit här har jag faktiskt börjat tycka om mig själv och min kropp. Även fast jag är större än jag var när jag kom så är jag stolt över mig själv.

Genom problem lär jag mig mycket, att ha svåra tider har gjort mig till en starkare person och jag vet att jag kommer ha mycket nytta av detta när jag kommer hem till Sverige igen. Om du kommit ända hit ner - applåd. Ville bara skriva av mig. Ha en toppen dag!! 

Kommentarer
Felicia S säger:

DU ÄR BÄST! ÄLSKAR DIG!!!! <333

2015-03-25 | 13:21:55
Mamma säger:

Tack Sanna för att du delar det du känner med oss. Mitt hjärta blir varmt när jag tänker på dig❤️

2015-03-25 | 17:54:27
Hanna säger:

Det är väl egentligen precis sånt här som är värt att läsa, tänker jag. Bilder och fina ord är just bara bilder och fina ord. Det finns alltid något viktigare bakom som kan vara svårare att dela med sig av. Tack för att vi fick läsa. Ta hand om dig. Kram.

2015-03-28 | 14:50:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: